Elisabet Johansson, dietist vid Skånes universitetssjukhus. Foto: Nina Nordh

Vid Skånes universitetssjukhus arbetar ett team av dietister för att stötta de patienter som behöver hjälp med kostråd. I en serie artiklar under året kommer Aktuellt om vetenskap & hälsa berätta mer om deras arbete. Först ut är en intervju med Elisabet Johansson som bland annat hjälper patienter med IBS, eller orolig tarm som sjukdomen också kallas.

Elisabet Johansson berättar att sedan ungefär ett år tillbaka använder dietisterna på Skånes universitetssjukhus en metod, FODMAP, för att hitta de livsmedel som ger störst problem hos patienter med IBS. Metoden utvecklades ursprungligen i Australien och har nu spritts till ett flertal länder.

Vad är FODMAP?

– FODMAP står för en viss grupp kolhydrater som ofta kan ge problem hos patienter med IBS. Metoden ger inte bara råd om vad du inte bör äta, utan även vad du kan äta. Jag tror det är vad som har gjort metoden så populär. Många som kommer till mig har haft sina besvär länge och har själva försökt testa vad som fungerar eller inte. Då brukar det här kännas som ett bra stöd.

Hur har metoden fungerat för dina patienter?

– För vissa patienter har det haft en väldigt bra effekt, medan andra inte alls har blivit bättre. För att utvärdera effekten brukar jag använda den utvärderingsenkät som Mariette Bengtsson vid Malmö Högskola har utvecklat. (Se artikel som kommer torsdagen 24 september på www.vetenskaphalsa.se.)

Vilka patienter kommer till dig?

– Det är de patienter som har svårare besvär. Det är alltid på remiss från en läkare.

Kan du berätta lite mer om vad FODMAP går ut på?

– Metoden delar upp livsmedel i olika grupper beroende på hur mycket fermenterbara*mono-, di- och oligosackarider de innehåller. Det är kolhydrater som är nyttiga om man tål dem, men hos en del börjar de jäsa i tarmen. Vanligt socker brukar till exempel gå bra, men fruktsocker sämre.

– De första två till sex veckorna får patienterna äta en så kallad eliminationskost där intaget av laktos, fruktos, oligosackarider och sockeralkoholer begränsas kraftigt. Patienterna får med sig listor hem om vad de kan äta och inte. Även livsmedel med vete och råg undviks under de första veckorna. Det är inte gluten egentligen som kan ge besvär hos patienter med IBS, utan vissa kolhydrater i vete och råg. En del glutenfria livsmedel kan också innehålla oligosackarider.

– Efter den första tiden börjar man utöka kosten och pröva vad som fungerar eller inte. Tilläggen görs på ett systematiskt sätt en grupp i taget för att se om patienten får symtom. Får man symtom backar man och prövar något annat. De flesta tycker det är bra att börja med en lite enklare kost. Visar det sen sig att patienten behöver undvika vissa livsmedel så ger jag råd om vad de kan äta i stället för att få en näringsmässigt bra kost.

Kan man använda metoden på egen hand?

– Det är viktigt att en läkare har ställt diagnosen IBS först och utesluter att besvären beror på något annat. Börjar man experimentera själv skulle man till exempel kunna missa en celiaki som kan döljas av kostförändringen.

Hur många blir bra av FODMAP-metoden?

– Det finns undersökningar som har visat på upp till 80 % av patienterna, men det kan jag inte se här hos oss. Å andra sidan kommer ju de svåraste fallen hit.

Text: NINA NORDH

Foto: Colourbox

Oron hos patienter med funktionella tarmbesvär behöver tas på allvar. Det säger Mariette Bengtsson som är lektor vid Malmö Högskola och som tidigare har arbetat som sjuksköterska vid Gastromedicin på Skånes universitetssjukhus i Malmö i många år. Det var då hennes intresse för IBS väcktes.

– När jag började med min forskning kring IBS 2002, upplevde jag att det här var en grupp patienter som var mycket styvmoderligt behandlade. På den tiden var det inte ovanligt att de själva inte ens visste om vilken diagnos som deras läkare hade ställt. Läkaren hade bara berättat att de inte hade hittat något.

– Jag har märkt att många uppskattar att få en bekräftelse och ett namn på sina besvär. De behöver redskap för att lära sig att leva med det. Att inte veta och gå och misstänka att det är något allvarligt, gnager inom dig. Som en av mina patienter berättade: ”Redan när jag vaknar på morgonen är jag orolig för att få ont i magen när jag äter under dagen.” Det blir lätt så att man isolerar sig och undviker sociala aktiviteter. Det påverkar hela din livssituation.

Mariette Bengtsson. Foto: Nina Nordh

Enkelt frågeformulär

För att underlätta sitt arbete med patienter som hade funktionella tarmbesvär utvecklade Mariette Bengtsson ett enkelt frågeformulär, VAS-IBS (se faktaruta intill). Det var en hjälp för att veta om patienterna blev bättre eller sämre.

– Den första versionen kom 2007, berättar Mariette Bengtsson. Med hjälp av formuläret kan du snabbt få en uppfattning om var de stora problemen är. Vi kan inte bota deras sjukdom eftersom vi inte vet vad som orsakar den, men vi kan erbjuda olika behandlingar som kan lindra deras besvär.

Hon lyfter fram att det här är besvär som inte alltid är så lätta för patienterna att prata om.

– Då kan formuläret vara en hjälp att komma i gång med samtalet, menar Mariette Bengtsson. Vid ett återbesök blir det också tydligare om våra patienter har blivit bättre eller sämre. Däremot kan man inte använda formuläret för en jämförelse mellan olika patienter.

Laddat ämne

Frågorna får plats på en A4-sida och det är ett medvetet val för att göra formuläret så enkelt som möjligt att använda, berättar Mariette Bengtsson. De inledande frågorna handlar om de fysiska besvären i mage och tarm, och de sista frågorna tar upp det psykiska välbefinnandet.

– Just att prata om psykiskt välbefinnande kan vara mycket laddat, säger Mariette Bengtsson. Det jag måste tänka på i mötet med mina patienter är att de kan ha mycket i bagaget som kanske inte alltid är så lätt att prata om. Det här är också människor som många gånger har väntat länge med att kontakta sjukvården och har mycket uppdämd oro. Det behöver vi inom sjukvården ha förståelse för.

Användbart även vid andra mag-tarmbesvär

Mariette Bengtsson berättar att det är en lite märklig känsla att det redskap hon från början tog fram för att underlätta sitt eget arbete med patienterna, nu har utvecklats till ett nationellt instrument för uppföljning av patienter med IBS.

– Det finns förstås andra formulär men de har många fler frågor och tar mycket mer tid, säger Mariette Bengtsson. Här behövs bara en snabb blick. För mig har det varit mycket användbart. Studier har också visat att formuläret är användbart även för patienter med andra sjukdomar som ger mag-tarmbesvär.

Text: NINA NORDH

Peter Zygmunt installerades som professor i farmakologi den 16 oktober vid Lunds universitet. Nedan skriver han själv om sin forskning.

Ämnet farmakologi – läran om läkemedel – är centralt för att förstå hur man tar fram läkemedel och använder dem för att bota eller lindra sjukdomar och sjukdomssymtom. Kemiska substanser vars effekter är kända är viktiga farmakologiska redskap för att utforska hur kroppen fungerar normalt och vid sjukdom. Studier av läkemedel som används utan att man vet hur de egentligen fungerar kan också vara till stor hjälp för att utveckla nya läkemedelsbehandlingar.

Inom mitt forskningsområde har man framgångsrikt använt kemiska irriterande substanser från växt-och djurriket för att kartlägga smärtsinnet. Ett exempel är kapsaicin från chilipeppar, med vars hjälp man 1997 hittade en ny grupp av smärtreceptorer s.k. TRP-jonkanaler. Kort efter denna upptäckt visade jag att anandamid och liknande N-acyletanolaminer, en typ av signalsubstanser i hjärnan, verkar på kapsaicinreceptorn TRPV1, dvs. de är kroppens egen chilipeppar. Med hjälp av kemiska substanser från senap, kanel, vitlök och cannabis har jag identifierat en släkting till kapsaicinreceptorn, TRPA1, en kanske ännu viktigare smärtreceptor. Jag har också upptäckt att paracetamol (Alvedon), ett av våra vanligaste smärtlindrande preparat, vars verkningsmekanism är delvis oklar, indirekt påverkar kapsaicin-och senapsreceptorn. Detta ger möjligheter att ta fram nya smärtstillande läkemedel utan paracetamols skadliga effekter på lever och njurar. Jag har nyligen visat att smärtreceptorn TRPA1 också är en köldsensor, vilket kan förklara den köldöverkänslighet som många smärtpatienter lider av.

Jag vill med min forskning bidra till en ökad förståelse av hur smärtsinnet fungerar och hitta nya, effektivare och säkrare läkemedel för behandling av långvarig smärta som kostar det svenska samhället ca 100 miljarder kronor årligen.

Text: PETER ZYGMUNT, professor i farmakologi

Bild läkemedel: Dreamstime

Från broschyren: ”Professorsinstallation 16 oktober 2015″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Nytt läkemedel mot havandeskapsförgiftning. Forskning för en god start i livet. Hjärnan hos för tidigt födda. Att reparera en skadad hjärna. Kryddstark smärtforskning. Det är några av forskningsområden som höstens nyinstallerade professorer arbetar med.

De presenterar själva sin forskning i artiklarna nedan.

Foto: Charlotte Carlberg Bärg	Nytt läkemedel mot havandeskapsförgiftning
Foto: Roger Lundholm	Forskning för en god start i livet
Foto: Kennet Ruona	Hjärnan hos för tidigt födda
	Att reparera en skadad hjärna
Foto: Kennet Ruona	Kryddstark smärtforskning

Smärta är ett obehagligt tillstånd som drabbar oss alla i större eller mindre utsträckning. Att smärtlindra effektivt utan att framkalla andra obehag är en konst. För att komma närmare kärnan i detta behövs studier på renodlad smärta. Anna Sellgren Engskov forskar på detta, och skriver nedan om sin forskning.

Föreställ dig att du är på semester i ett varmt land och går till stranden. Du tar av dig sandalerna för att känna sanden mellan tårna, men istället för att få en riktigt skön semesterkänsla känner du smärta. Det gör jätteont under fötterna eftersom sanden är skållhet mitt på dagen.

”Aj, det gör ont!”

Smärta är någonting vi alla har upplevt. Ibland behöver vi smärtstillande medicin. Om du är inlagd på sjukhus kan du behöva starkare smärtlindring – du kanske är svårt sjuk, skadad eller nyopererad. Då är det extra viktigt att dämpa smärtan så att du snabbt kan komma på benen igen. Ofta kombineras starkare smärtstillande, (opioider) – som kan ge andningspåverkan, illamående och dåsighet – med vanliga värktabletter för att minska risken för allvarliga biverkningar. Exempel på vanliga värktabletter är Alvedon – som har få biverkningar i normala doser men kan ge allvarliga skador på levern vid för hög dosering – och Ipren – som kan ge ökad blödningsbenägenhet, magsår, och påverkan på lever och njurar. Det finns även vidareutvecklingar av Ipren eller motsvarande, exempelvis Celebra som har en betydligt lägre blödningsrisk.

Samma grad av smärta kan upplevas på olika sätt

Smärta uppstår på grund av en vävnadsskada. Nervsystemet har en snabb och en långsam budbärare som berättar för hjärnan att en skada har skett. Först kommer en akut, skarp, välavgränsad varningssmärta och därefter en långsam, diffus, molande smärta. Även om två personer utsätts för samma grad av smärta är det inte säkert att de får samma smärtupplevelse.

Flera studier har gjorts på smärtstillande effekter av värktabletter i samband med operation. Att framkalla en exakt likadan grad av operationssmärta hos olika patienter är dock nästintill omöjligt och även om det skulle lyckas har operationssmärta ett inflammatoriskt inslag som förvärrar smärtan på ett okontrollerat sätt. När forskare studerar smärta på patienter eller djur måste de först få godkänt av etikprövningsnämnden.

För att kunna jämföra värktabletter på ett rättvisande sätt behöver man därför framkalla renodlad smärta utan inflammatorisk påverkan, som ger samma smärtupplevelse hos alla försöksdeltagare. Försökspersonerna ska vara friska och medicinfria, för att ta bort brus som kan påverka smärtupplevelsen. Jämför man samma försökspersoner med varandra, kan man även bortse från individuella skillnader i smärtupplevelsen.

Försökspersoner skattade smärtan

Precis denna modell har forskare vid Lunds universitet använt för att utvärdera den smärtlindrande effekten av de verksamma substanserna som finns i värktabletterna Alvedon (paracetamol) och Celebra (celecoxid). Friska försökspersoner smärtstimulerades till samma upplevda smärtnivå med koldioxidlaser, som ger en renodlad och kortvarig smärta. Läkemedel tillfördes via droppnål direkt i blodet utan att försökspersonerna visste vad som gavs. Medicinerna gavs var för sig, i kombination med varandra och jämfördes även med saltvattensdropp. Försökspersonerna fick komma fyra gånger för att få alla fyra kombinationerna av dropp. Generellt avtar smärtupplevelsen lite i takt med att försökspersonen vänjer sig vid en viss smärtstimulering. För att komma runt hur detta skulle kunna påverka resultaten, fanns det ingen fast ordningsföljd mellan medicinerna, utan olika försökspersoner började med olika dropp. Försökspersonerna skattade smärtan med hjälp av Visuell Analog Skala. Studien visade att den verksamma substansen i Alvedon, men inte i Celebra, är mer effektivt än saltvatten (ingen smärtlindring) på renodlad smärta. Kombinationen av medicinerna tillförde ingen ytterligare smärtlindrande effekt.

Skräddarsy behandling efter nervsystemets budbärare

Forskarna tittade också på de olika budbärarna i nervsystemet. Genom att använda olika energinivåer på koldioxidlasern kunde de framkalla en samlad smärtupplevelse med den första akuta, skarpa smärtan och den andra långsamma, diffusa smärtan tillsammans, och även framkalla enbart den andra smärtan. I nästa steg ska de undersöka om dessa smärtstillande medicinerna har olika effekter beroende på vilka nervfibrer som aktiveras. Om det finns skillnader, och man dessutom känner till vilka budbärare som meddelar hjärnan i olika kliniska sammanhang, skulle man kunna skräddarsy smärtlindringen inför olika undersökningar och behandlingar. Att smärtlindra patienter på ett optimalt sätt är oerhört viktigt och här finns utrymme för förbättring.

Text: ANNA SELLGREN ENGSKOV

Bild kvinna: Dreamstime

Foto: Colourbox

Kan egenvård på internet vara bättre än bettskena? Det är frågeställningen för en ny forskningsstudie kring kronisk käksmärta där patienterna följer en internetbaserad smärtskola hemma.

– Smärtskolan ska göra att patienterna förbättrar sin smärt- och stresshantering. Smärtan försvinner oftast inte men vi kan minska konsekvenserna av den, säger Per Alstergren, övertandläkare vid Odontologiska fakulteten, Malmö högskola.

Bygger på kognitiv beteendeterapi

Studien är ett samarbete där Malmö högskola står för forskningsdelen och Folktandvården Skåne rekryterar patienter. Forskarna behöver 60 patienter med käksmärtor och en kontrollgrupp på 30 friska personer.

En studie med unga patienter har påbörjats. Målgruppen nu är vuxna med kronisk smärta i käksystemet: käkleden, muskler, käkar, tunga. Ett problem som 6-14 procent av befolkningen lider av. Själva smärtskolan, som är baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT) och har tagits fram i samarbete med psykologer, består av sju halvtimmeslånga avsnitt och en arbetsbok.

– Man gör ett avsnitt i veckan och till den hör hemuppgifter att arbeta med. Det blir en hjälp till att medvetandegöra tankar, känslor och beteenden som har med smärtan att göra, säger Per Alstergren.

Smärta påverkar hjärnan

Syftet är primärt att undersöka det vetenskapliga resultatet av den internetbaserade smärtskolan i jämförelse med den traditionella behandlingsmetoden bettskena.

Vid kronisk smärta påverkas hjärnans funktion och struktur. Till exempel minskar volymen av den grå substansen, där mycket av hjärnas komplexa funktioner finns. Ett andra syfte med forskningsstudien är därför att se om hjärnans funktion och struktur kan återställas av behandlingen. Före behandlingen genom smärtskolan undersöks därför deltagarna med magnetkamera. Här samarbetar Per Alstergren med Pia Maly Sundgren, professor i neuroradiologi vid Lunds universitet.

Kan leda till bättre behandlingsmetoder

Behandlingseffekterna följs upp efter tre månader och efter sex månader görs också en ny undersökning med magnetkamera.

–  Vi vet att kronisk smärta har allvarliga konsekvenser, som nedstämdhet, oro, social isolering, sämre minne, koncentrationsförmåga och välbefinnande. Men vi vet inte så mycket om vad som händer i hjärnan, där ju smärtupplevelsen uppkommer. Om vi ser att behandlingen kan normalisera hjärnan på något sätt för denna patientgrupp, skulle det vara något helt nytt och kunna leda till bättre behandlingsmetoder, säger Per Alstergren.

Ett tredje syfte är att hitta prediktorer, det vill säga vad som kan förutsäga om en viss patient svarar på smärtskolan.

– Kan vi hitta det så blir det bättre för patienten men också billigare för vården som inte behöver satsa på fel behandling för just den individen, säger Per Alstergren.

Arbetet med att rekrytera patienter inleds i april. Studien avslutas i december 2018.

Text: MAGNUS JANDO

Hur vanligt är det med långvarig smärta, och vad kan göras åt problemet? Och hur forskar man egentligen om en sådan sak som smärta?

Långvarig smärta innebär en stor påverkan på livskvaliteten för dem som är värst drabbade. Kortvarig smärta är lättare att hantera, men skulle kunna förebyggas bättre bland annat inom vården. I den här podden möter vi två forskare, Marcelo Rivano Fischer och Anna Sellgren Engskov, som arbetar med långvarig respektive kortvarig smärta.

Ur programmet:

Marcel Rivano Fischer, psykolog och verksamhetschef vid Region Skåne. Foto: George Godfrey.

”Har man ont i mellan 3 och 6 månader mer eller mindre dagligen så talar vi om långvarig smärta. Då är det 30-40 procent av befolkningen som har det, även om bara en mindre andel har så stora besvär att de behöver vård.”

”Smärtsystemet har ett stort överlevnadsvärde. Priset vi betalar är att det kan vara för känsligt. Det kan bli sensitiserat, så att vissa signaler tolkas fel”.

Anna Sellgren Engskov, läkare och doktorand vid Lunds universitet. Foto: Privat.

 ”För att framkalla smärta använder jag mig av koldioxidlaser som jag skjuter med en liten laserpistol mot hålfoten på forskningspersonerna”

Bara hälften av de äldre män som lider av smärta i kroppen behandlas för detta. Det kan bero på fördomar om att värk och ont hör till hög ålder och att smärtbehandling då inte är så effektivt. Men smärtbehandling kan hjälpa och höja livskvaliteten även för de äldsta. Ny forskning vid Lunds universitet visar att sjukvården behöver bli bättre på att uppmärksamma äldres behov här.

Det är vanligt med värk och smärta när man blir gammal. Nästan hälften av den äldre befolkningen har smärta i kroppen. Mest problem har kvinnor och de medicinerar mer mot det onda också än vad män gör.

Äldre män får minst behandling

– En stor andel av äldre män med smärta får ingen behandling alls. Det trots att det finns gott hopp för både män och kvinnor om att kunna befrias från smärta, säger Lena Sandin Wranker, specialistläkare i smärtrehabilitering.

– Smärta är inte en ofrånkomlig konsekvens av att bli äldre. Äldre som lider av smärta bör därför behandlas mot detta, hur gamla de än är. Sjukvården har en utmaning här, menar Lena Sandin Wranker.

Hur ont vi har när vi blir äldre och vad som skiljer män och kvinnor åt i att handskas med problemet har Lena Sandin Wranker tittat närmare på i en doktorsavhanding i geriatrik som lades fram vid Lunds universitet den 26 maj. Undersökningsmaterialet är hämtat från den pågående större nationella studien om åldrande och hälsa, SNAC (the Swedish National Study on Aging and Care).

Kroppssmärta klingar av med ålder

– Det framkommer att smärta påverkar livskvaliteten olika för män och kvinnor. Det finns även ett samband mellan personlighetsdrag och smärta, framförallt när det gäller ett neurotiskt personlighetsdrag.

Kroppssmärta tenderar att klinga av när individen når en mycket hög ålder, men det är vanligare att så sker för män än för kvinnor. Det är också vanligare att män upplever att smärtan blir mindre intensiv ju äldre de blir. Varför det är så förklarar Lena Sandin-Wranker så här:

– Att inte förlita sig så mycket på andra kan vara en bidragande faktor till att män befrias från smärta. Kvinnor kanske för mycket litar på allmänna råd vilka ju inte behöver passa alla.

Medan det är smärta som mest försämrar livskvaliteten för äldre kvinnor anger äldre män sömnstörningar som den stora boven för välbefinnandet. Problem med sömnen framkallar dock en högre smärtkänslighet.

– Smärta och livskvalitet hänger samman och kopplingen till könstillhörigheten utökar vad vården måste beakta för att ge bästa bot och lindring till äldre patienter, avslutar Lena Sandin Wranker.

Text och porträttfoto: ANNA-MI WENDEL
Foto äldre man som får medicin: Dreamstime

Endometrios är en kronisk sjukdom som oftast – men inte enbart – drabbar kvinnor i fertil ålder. De vanligaste symtomen är mensont, men patienterna kan även lida av djup samlagssmärta. I den här artikeln fokuserar vi på smärtproblematiken vid samlag.

Det är inte helt klarlagt varför en del kvinnor utvecklar endometrios. Den vanligaste teorin går ut på att i samband med menstruation läcker en del av blodet ut i bäckenhålan, vilket kan leda till att celler från livmoderslemhinnan börjar växa på andra organ. Endometrios drabbar en av tio kvinnor och av dem behöver ungefär 20 procent medicinsk eller kirurgisk behandling.

– I början har man ont ungefär samma tid under menscykeln, men om man gått med sjukdomen under en längre tid kan man till slut få smärta varje dag, berättar Johanna Nordengren, överläkare vid Kvinnokliniken vid Skånes universitetssjukhus. Hon ser en ökning av kvinnor som behöver behandlas för endometrios och poängterar hur viktigt det är att sjukdomen diagnosticeras.

Tidig behandling motverkar kronisk smärtproblematik

– Det går att behandla, och ju tidigare desto bättre eftersom man då kan förhindra långdragna smärttillstånd som kan utvecklas till att bli kroniska. I första hand ges kombinerade p-piller, eller minipiller, säger Johanna Nordengren.

Även om man bara kan bekräfta endometrios med hundra procents säkerhet genom att ta ut misstänkta endometrioshärdar och analysera dessa, så kan man med ultraljud se tecken på sjukdomen.

– Vi måste också alltid utesluta att det inte handlar om något annat som orsakar smärtan, till exempel andra slags cystor på äggstockarna eller vissa tarmsjukdomar, säger Johanna Nordengren.

”Medvetenheten om endometrios skrämmande dålig bland gynekologer”

Lil Valentin är professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, undersöker kvinnor med misstänkt endometrios med ultraljud. Sedan 2012 använder hon en framgångsrik metod, där hon interagerar med patienten samtidigt som hon genomför undersökningen.

– Jag letar efter förändringar i livmodern och på äggstockarna som kan tyda på endometrios, och kan genom att kommunicera med patienten under undersökningen utröna om förändringarna är ömmande och kan förklara patientens smärta. Det blir helt annorlunda än om man enbart tittar på en statisk bild.

Men det är inte lätt att hitta förändringarna.

– Medvetenheten om endometrios är skrämmande dålig bland gynekologer i allmänhet. Och ska man hitta förändringar med ultraljud måste man känna till vad man ska leta efter. Många vet inte att det kan finnas utbredda förändringar i tarmen och i urinblåsan, utan tror att det bara handlar om cystor i äggstockarna. Den undersökningen vi gör med ultraljud är suverän och borde användas mer i vården vid misstänkt endometrios, säger Lil Valentin.

Kan utvecklas till vaginism om man inte får hjälp i tid

När förändringarna inte syns på ultraljud kan det i vissa fall bli nödvändigt att laparoskopiskt undersöka patienten.

– Men vi är försiktiga med att göra laparoskopi eftersom varje operation riskerar att ge sammanväxningar i buken, som i sin tur kan förvärra problemen. En kombination av sjukhistoria, gynundersökningar och ultraljud kan många gånger klarlägga om det är endometrios eller inte. Man måste inte göra laparoskopi för att starta med hormonbehandling, säger Johanna Nordengren.

Ett stort problem är den tid det tar innan kvinnor får diagnosen.

– Många går flera år med smärtor, vilket kan orsaka att det blir fler knutar att lösa upp. Även om man inte haft det innan kan man utveckla vaginism. Därför är det viktigt att sjukdomen uppmärksammas, så att både vården och kvinnor blir mer medvetna om att smärtan inte är normal. Man ska också veta att långt ifrån alla som har svår menssmärta eller djup samlagssmärta har endometrios, säger Johanna Nordengren.

Samlagssmärtan ofta i skymundan

Endometriospatienter har ofta svåra och långdragna smärttillstånd. Men trots att många av dem även lider av samlagssmärtor, är det inte alltid den kommer i fokus.

– Tyvärr. Det handlar om att man måste få bukt med annan smärta först. Många av de här patienterna är märkta av sin endometrios. På ett sätt önskar jag att de sökt hjälp även för samlagssmärta och att de berättar om den aspekten för sin läkare.

Förr upptäcktes endometrios ofta i samband med barnlöshetsutredningar. Det händer fortfarande. Men Johanna Nordgren tror att kvinnor i högre utsträckning idag vill veta varför det gör ont, och därför söker fler vård. Däremot kan den glidande övergången mellan vad som är normal menssmärta och vad som är onormalt vara svårt att veta.

– Det hade varit lättare om vi med enkel diagnostik kunnat diagnosticera. Drömmen hade varit att kunnat ta cellprov vävnadsprov i längre upp vid livmodern, eller om vi med hjälp av ett blodprov kunde konstatera endometrios.

Johanna Nordgren har haft som uppdrag att ta fram ett vårdprogram för Region Skåne för de kvinnor som drabbas av endometrios.

– Socialstyrelsen arbetar nu också med att ta fram riktlinjer för hur man ska behandla den här patientgruppen, vilket på sikt kommer att förbättra vården för de som drabbas.

Av: TOVE SMEDS

Nytt nummer av tidskriften Aktuellt om vetenskap & hälsa

Foto: Colourbox

Vad hände med lusten i vardagen? Enligt den senaste sexvanestudien har vi allt mindre lust till sex. Men samma studie visar att de äldres sexuella aktivitet faktiskt har ökat. Och hur tänker vi kring en svårt sjuk människa, har den sexuella behov överhuvudtaget? Kan man ha sex efter en hjärtinfarkt och vad händer med den sexuella förmågan efter en cancerbehandling. Många gånger finns hjälp att få men få vågar fråga – varken patienter eller sjukvårdspersonal.

Hur påverkade är dagens unga av traditionella könsroller, hur tänker ungdomar kring gränsdragningar och vad händer när alkohol kommer med i bilden?

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och ibland uppstår kulturkrockar när nyinflyttade möter svenska värderingar kring sexualitet som strider mot den egna kulturens normer.

Allt detta och mycket mer kan du läsa om i nya numret av Aktuellt om vetenskap & hälsa. Vi vill belysa en del av den forskning som pågår i Skåne inom området – oavsett kön, ålder och om vi är friska eller sjuka är vi alla berörda av vår sexuella hälsa ur något perspektiv.

Vi önskar dig god läsning!

Läs alla artiklar i temanumret!

Vad hände med lusten i vardagen?

Sex på äldre dar

Småbarnstiden en tuff period

Viktigt med information om sex efter cancer

Ung, sex och cancer

Sexhjälpmedel för män som drabbats av prostatacancer

Erektionsproblem och sexhjälpmedel

Bättre sexliv trots värkande leder

Oron stor för sex efter hjärtinfarkt

”Jag hade nog tur som fick så bra information”

När sex gör ont

Var tionde kvinna lider av endometrios

Ungdomars förväntningar speglar traditionella könsroller

Hur tänker ungdomar kring gränsdragningar?

Riskbeteende kopplat till tidig sexdebut

När värderingar krockar

Att födas i fel kropp

Det handlar om könsidentitet

Könskorrigering – så går det till

Homo- och bisexuella mår sämre

Ansvarsfullt sexliv när unga reser

Stora förväntningar kring alkohol och sex bland unga

Inga samband mellan HPV-vaccinet och misstänkta biverkningar

E-tjänster får fler att testa sig mot klamydia

Intellektuell funktionsnedsättning: De vill vara som alla andra

Vi måste våga prata om kvinnlig könsstympning

Viktigt att ha koll på resistenta hiv

Hiv – från masspanik till bortglömd diagnos

Om smärtan i höften eller ljumsken varar i mer än ett par månader är det aktuellt att uppsöka vård – eftersom långvarig smärta är ett tecken på att det inte läker ut av sig själv. En tvärsnittsstudie gjord vid Lunds universitet visar dock att det är svårt att objektivt mäta smärtans inverkan på patientens fysiska funktionalitet.

Vid sporter där ljumske och höft ofta utsätts för kraftiga rotationsrörelser och snabba riktningsförändringar finns det många som har långvarig smärta. Ishockey och fotboll är exempel på sådana sporter. 19 personer med långvarig smärta med olika idrott- eller motionsbakgrund och 19 friska fick besvara självskattningstestet HAGOS (Copenhagen Hip and Groin Outcome Score).

Resultaten visade som förväntat att de med långvarig ljumsk- och höftsmärta upplevde fler symptom, sämre möjlighet att vara aktiv i det dagliga livet och i sporter samt att livskvaliteten i det stora hela var betydligt sämre. Lundaforskarna Tobias Wörner och Haraldur B. Sigurdsson ville sedan undersöka om samma skillnad kunde påvisas när det kom till fysiska övningar, och genomförde därför prestationsbaserade mätningar (PBM).

Jämförde den objektiva funktionen hos personer med långvarig smärta och friska

De friska såväl som de sjuka fick visa deras maximala förmåga när det gällde att exempelvis utföra squats och barbell roll-outs. Här visade det sig att det inte gick att påvisa någon skillnad över huvud taget mellan kontrollgruppen och gruppen med långvarig smärta.

– En patient som rapporterar en väsentligt nedsatt subjektiv funktion enligt HAGOS-skalan behöver alltså inte nödvändigtvis ha nedsatt objektiv funktion. Det var det resultaten visade och det förvånade oss att det var så tydligt, berättar fysioterapeuten Tobias Wörner, doktorand vid institutionen för hälsovetenskaper.

Från allsvenskan till division fyra

På frågan varför skillnad uteblev i PBM-testen förklarar Tobias Wörner att det kan finnas flera orsaker. En av dem kan ha varit valet att undersöka en heterogen grupp gällande område och strukturer som orsakar smärta. Fördelen med en heterogen grupp är att den är mer representativ för den verkliga patientpopulationen, men en homogen grupp hade eventuellt kunnat utkristallisera små skillnader.

Tobias Wörner och Haraldur B. Sigurdsson. Foto: privat

– En annan orsak kan ha varit att vi såg till att de båda gruppernas aktivitetsnivå var likvärdig under tidpunkten för studien. Vi tog inte in i beräkningarna att de med långvarig smärta tidigare hade haft en högre aktivitetsnivå. Om en person på grund av smärta och upplevd sämre funktionalitet gått från att spela i allsvenskan till att spela i division fyra – så är det förståeligt att man rapporterar låga poäng i HAGOS. Samtidigt syns inte denna relativa aspekt i PBM-testerna när de jämförs med personer som kanske aldrig idrottat på en så hög nivå, förklarar Tobias Wörner.

Studiens resultat bekräftar att de två testerna mäter olika saker; HAGOS mäter patientens upplevelse av funktionen medan PBM mäter patientens funktionsförmåga. I och med detta går testernas resultat inte alltid hand i hand.

Hopp om subjektiv och objektiv mätkombination

Med insikt om att HAGOS och PBM inte kan ställas i direkt jämförelse med varandra finns hopp om att de istället kan komplettera varandra. De mäter två olika dimensioner av patientens problem och en kombination av de två mätsystemen hade därför varit önskvärt ute i den kliniska verksamheten. Ett PBM-test som hade visat exakt när och vart funktionaliteten brister hos patienten skulle tillsammans med HAGOS kunna simplifiera vägen till rätt behandling. Förhoppningarna finns om att ett förlitligt PBM-test ska kunna utvecklas eftersom det redan har gjorts inom andra smärtområden.

– Det är dock en utmaning eftersom det rör sig om komplexa rörelser i ett komplext område i kroppen. Det gäller att fortsätta forska om det här – så att vi kan få en ännu bättre vård när det kommer till funktionella nedsättningar, menar Tobias Wörner.

Text: YLVA NILSSON

Forskarnas publicerade artikel är utsedd till månadens vetenskapliga artikel i juli 2016 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Det här är vårt andra försök till att träffas för en intervju. Jag har stämt möte med Frida, som är 16 år och har svår endometrios, och hennes mamma Eva Johannesson. Men nej, det är bara mamma Eva som dyker upp, Frida har alldeles för ont för att orka med en intervju. Frida får istället besvara mina frågor via e-post.

Eva och Frida försöker se det positiva i livet och göra kul saker de dagar då Frida inte har så ont. (privat foto)

Det började hösten 2014 när Frida var 14 år och gick i årskurs 8. Egentligen hade hon alltid haft ont i samband med mens men då blev det värre och hon hade ont mest hela tiden. Idag har hon hunnit fylla 16 och har inte varit i skolan sedan februari 2015.

– Det var värst under våren 2015 när Frida bara blev sämre och sämre och vi inte visste vad det var. Det kunde ju ha varit vad som helst, som cancer, berättar Eva Johannesson.

De tog kontakt med vårdcentralen som remitterade Frida till barn- och ungdomsmedicinska mottagningen, som startade en utredning som dock drog ut på tiden. Först misstänkte man Crohns sjukdom, en tarmsjukdom som finns i Fridas släkt, men efter att den hade uteslutits fick Frida så småningom höra att det kunde vara IBS (känslig tarm) – och lämnades åt sitt öde. Samtidigt blev hon bara allt sämre och periodvis helt utslagen av smärta.

– Under våren 2015 blev det många turer till barnakuten där vi ganska ofta blev illa bemötta och inte tagna på allvar. Proverna visade inte att något var fel och när vi föreslog att det kanske kunde vara något gynekologiskt fick vi till svar att det visste de ingenting om. Istället pratade de om stress i skolan, berättar Eva.

Frida, hur kändes det att inte bli tagen på allvar?

– Det var jättejobbigt. Jag visste ju att det var något fel. När man har så ont är det väldigt jobbigt att vara påstridig och det var extra tungt när de inte lyssnade på mig.

Började söka information på egen hand

Eva och Frida började söka information på egen hand och kom så småningom fram till att endometrios var ett troligt alternativ. Eftersom Eva tidigare jobbat med kommunikation på sjukhuset i Lund, och därför kände till verksamheten, lyckades hon få kontakt med kvinnokliniken och Frida fick snabbt en tid. I juni 2015 fick Frida diagnosen endometrios.

Under året som gått sedan dess har Frida fått prova på olika mediciner och behandlingar men hittills utan större framgång. En del mediciner har inte haft någon effekt, andra har dessutom gett svåra biverkningar så att Frida har fått avbryta behandlingen. Och hittills har läkarna inte lyckats hitta någon bra behandling för själva smärtan. Nyligen blev Frida överflyttad till det nya endometriosteamet i Malmö och här känner de sig mycket väl omhändertagna. Men smärtproblematiken kvarstår.

Frida, hur ser din vardag ut?

– En bra dag eller under några bra timmar kan jag gå ut och göra roliga saker, som att gå på bio eller göra utflykter. Eller bara gå ut med hunden. Jag målar och lagar mat också. Jag gör också skoluppgifter när jag mår lite bättre. En dålig dag är jag hemma och kan knappt röra mig. Om jag har outhärdligt ont kan jag behöva åka in akut till sjukhuset. Jag är yr och ibland svimmar jag av smärtan.

Frida under ett av sina många besök på kvinnoakuten då smärtan blivit för outhärdlig. (privat foto)

Minns inte hur det är att vara smärtfri

Frida har alltså inte kunnat gå i skolan sedan februari 2015. Egentligen skulle hon ha gått ut nian men istället har hon gått om årskurs 8 så egentligen har hon bara missat ett halvår. Hon har hemundervisning som till stora delar sköts av hennes mamma och hon jobbar med hemuppgifter så mycket hon orkar så att hon ska kunna börja nian till hösten – om läkarna lyckas hitta någon bra behandling som lindrar smärtan.

Så hur orkar familjen?

– Vi försöker att se det positiva i livet och göra kul saker de dagar då Frida inte har så ont. När det är som värst försöker jag att ta en dag i taget, då sänker jag kraven på mig själv. Men visst är det en ständig oro att veta att Frida är ensam hemma och har ont. Jag är alltid beredd att släppa allt och köra henne till akuten om det skulle behövas. Fridas pappa och storebror är också ett stort stöd för oss. Och som tur är har jag en förstående chef och arbetskamrater och ett flexibelt arbete, berättar Eva.

Frida, hur orkar du?

–  Jag har ju inget val. Jag har lär mig att stå ut med måttlig smärta och minns nästan inte hur det är att vara helt smärtfri. Den senaste gången var en söndag i januari. Att göra roliga saker när jag har mindre ont är ett sätt att orka. Jag tittar också på TV-serier och filmer för att ha något annat att tänka på.

Nu hoppas båda att endometriosteamet dels ska hitta en bra hormonell behandling som hjälper på sikt, dels en bra smärtbehandling så att Frida ska orka börja skolan till hösten.

Tidigare i våras blev Frida och Eva intervjuade av Sydsvenskan vilket faktiskt har lett till att barn- och kvinnosjukvården både i Malmö och Lund har börjat samarbeta mer med varandra.

Stor okunskap om endometrios

– Det är alldeles för vanligt i Sverige att barn med kvinnosjukdomar hamnar mellan stolarna. Och att endometriospatienter oavsett ålder inte får en bra sjukvård. Det är det som är så bra med endometriosteamet, att de jobbar tvärprofessionellt över gränserna. Fridas nya endometriosläkare har varit på barnakuten och berättat om endometrios. Det är vi väldigt glada för, säger Eva.

Eva Johannesson menar vidare att det finns en stor okunskap om endometrios inom sjukvården och att det rent allmänt i samhället pratas alldeles för lite om kvinnosjukdomar.

– Det är till exempel fortfarande lite skämmigt och tabubelagt att prata om mensrelaterade problem. Hur ska man då som kvinna kunna veta om menssmärtan är normal eller inte? Vi måste få till en attitydförändring i samhället och våga prata mer om sådana saker på ett naturligt sätt, säger Eva Johannesson och fortsätter:

– Endometrios måste tas upp på läkar- och sjuksköterskeutbildningen i större utsträckning än vad som görs idag. Det behövs även fortbildning av dem som redan är yrkesverksamma inom vården, inte minst ungdomsmottagningar och skolsköterskor. Dessutom krävs mera forskning, både om behandlingsmetoder och om orsaker till endometrios.

Både Frida och Eva säger också att de hoppas att endometriossjukvården blir så bra att ingen ska behöva kämpa för att få diagnos i framtiden. Och att symptomen tas på allvar så att endometriospatienter också får ett bra bemötande.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Ligita Jokubkiene, Frida Gullberg, Johanna Nordengren och Lil Valentin ingår i Endometriosteamet på Skånes universitetssjukhus. Foto: Eva Blomgren

Skånes universitetssjukhus har startat ett specialiserat team för kvinnor med endometrios. Teamet ska förenkla kvinnornas väg från mottagande till diagnos och behandling.

Från och med augusti 2016 finns ett endometriosteam på Skånes universitetssjukhus. Utifrån de behov som finns hos patienterna har de byggt upp en samlad kompetens av olika yrkeskategorier som kontaktsjuksköterskor, sjukgymnaster, sexolog, och läkare inom olika områden.

Förutom specialister på medicinsk och kirurgisk behandling finns också specialister på sociala behov som kurator och psykolog.

– Endometrios berör inte bara patienter utan också relationer och familj och då är det viktigt att det finns ett stöd runt kvinnan och hennes närstående, säger Frida Gullberg, sjuksköterska i endometriosteamet.

Endometrios påverkar flera delar av livet

Endometrios är en komplex sjukdom som finns hos var tionde menstruerande kvinna. Förutom smärtan kan patienterna få besvär med sexlivet, ha svårt att bli gravida och ha svårigheter att fungera i vardagen på grund av sidoeffekter av sjukdomen.

– Endometrios påverkar kvinnor väldigt olika och därför behöver vi jobba som ett team så att vi kan fånga upp och ge den behandling som just den kvinnan behöver, säger Johanna Nordegren läkare i gynekologi och obstetrik och specialist på endometrios.

Sprider kunskap till andra vårdgivare

För att ytterligare öka kunskapen om endometrios kommer teamet utbilda vårdpersonal på mödravårdscentraler, vårdcentraler och privata gynekologimottagningar. Tanken är att fler vårdgivare ska bli bättre på att känna igen och kunna remittera patienter med endometrios till Skånes universitetssjukhus eller andra specialistteam inom Region Skåne. Vårdgivarna ska också kunna följa upp den fortsatta behandlingen.

Även Kristianstad och Helsingborg har endometriosspecialister

Även Centralsjukhuset i Kristianstad och Helsingborgs lasarett har startat vårdteam för endometrios och på Skånes universitetssjukhus ser man gärna att fler startar endometriosteam.

– Man kan skilja på mild och svår endometrios. Vid svår endometrios krävs högspecialiserad vård men för det huvudsakliga omhändertagandet kan man ha ett team på de regionala sjukhusen med till exempel sjukgymnastik och akupunktur, säger Johanna Nordengren.

Vid behov kommer patienterna ändå att remitteras till Skånes universitetssjukhus och endometriosteamet eftersom de har experter inom ultraljudsdiagnostik vilket i många fall behövs för att ställa diagnos.

Så här kontaktar du endometriosteamet

Rådgivningsnummer 0771-64 14 63. Där kan du ställa frågor om symptom och din eventuella behandling. För att träffa endometriosteamet behöver du ha en remiss från din vårdcentral eller annan vårdgivare. Läs mer om endometriosteamet.

Text: CHARLOTTE STODE

– Vi har en vision om att endometrios ska bli ett erkänt ämne, att det ska ses som vilken annan vanlig sjukdom som helst som det pratas om. Det säger Caroline Kröger (t.v.) och Linda Mörner (t.h.) som precis har tagit examen som sjuksköterskor och ska börja på sina första jobb. Här tillsammans med Helena Rosén (mitten) som handlett uppsatsen. Foto: Eva Bartonek Roxå

I media hade de två sjuksköterskestudenterna hört att kvinnor med endometrios hade blivit dåligt bemötta av sjukvården. De ville veta varför och det ledde till en kandidatuppsats om kvinnors erfarenheter att leva med endometrios. Idag är de nyutexaminerade sjuksköterskor och vill bidra till att sprida kunskap om den hittills så dolda sjukdomen endometrios.

– Vi är båda intresserade av kvinnohälsa och vi ville veta varför kvinnorna upplevde att de blev dåligt bemötta och vi ville själva få kunskap om sjukdomen, säger Linda Mörner och får medhåll av Caroline Kröger. De är båda nyutexaminerade sjuksköterskor och författare till uppsatsen ”Kvinnors erfarenheter av att leva med endometrios – en litteraturstudie med omvårdnadsperspektiv” .

Deras uppsats bygger på en litteraturstudie av så kallade kvalitativa studier, dvs. studier som fokuserade på upplevelser av bemötande, och inte artiklar som exempelvis mäter effekter av behandling. De internationella vetenskapliga artiklarna som samlades in var publicerade under åren 2000-2015. Författarna hade egentligen velat ha ett snävare tidsspann men var tvungna att bredda det för att hitta tillräckligt många artiklar inom ämnesområdet. Redan det är en indikation på att det forskas alldeles för lite på omvårdnadsrelaterade frågor vid endometrios.

Osäkerhet kring bemötande

Något som framkommer väldigt tydligt i litteraturstudien är att många sjuksköterskor känner osäkerhet och saknar kunskap om hur de ska bemöta kvinnorna på bästa sätt och hur de ska besvara deras frågor. Endometrios tas idag inte upp alls, eller väldigt kortfattat på grundutbildningen till sjuksköterska.

– Under hela vår utbildning har vi hört ordet endometrios nämnas en enda gång, det var under kursen om reproduktiv och perinatal hälsa, säger Caroline Kröger.

Så vad visade litteratursammanställningen, hur blir kvinnor med endometrios bemötta i sjukvården och hur påverkas deras vardagsliv?

– Många kvinnor upplever att sjukvårdspersonalen inte har tid att lyssna på deras problem eller att besvara frågor. Det är inte ovanligt att kvinnorna känner sig nonchalerade och misstrodda och ibland bortförklaras deras besvär som psykiska. Flertalet har fått höra att det handlar om normal menssmärta och att de bör ta starkare smärtstillande, säger Linda Mörner.

Både livskvaliteten och privatekonomin påverkas

Den här typen av bemötande leder i sin tur till att kvinnorna känner sig frustrerade, arga, ledsna och åsidosatta av sjukvården. De känner sig maktlösa och många ger till sist upp då de känner att det inte är lönt att söka hjälp. Men eftersom de inte får hjälp leder det ofta till att kvinnorna isolerar sig, avstår från sociala aktiviteter osv.

Både livskvaliteten och privatekonomin påverkas negativt. Många kvinnor vittnar om problem med sömn, aptit och det sexuella samlivet.  Att de ofta måste stanna hemma från jobbet på grund av svår smärta leder till inkomstbortfall. Även deras parter kan drabbas, både vad gäller livskvalitet men också ekonomiskt då de ibland måste stanna hemma pga. av att kvinnan har så svår smärta.

Men även om merparten av vittnesmålen handlar om negativt bemötande så finns det också positiva exempel.

– Dessa kvinnor berättar hur de känt stöd av sina läkare vilket har gett dem trygghet. I motsatt till dem som fått ett negativt bemötande känner dessa kvinnor att de blir tagna på allvar och de upplever sjukvårdspersonalen som omhändertagande och empatiska, berättar Caroline Kröger.

Måste tas upp på grundutbildningen

Helena Rosén, sjuksköterska och disputerad adjunkt vid Lunds universitet, har varit handledare för uppsatsen. Hon menar att det är oerhört viktigt för sjuksköterskeprofessionen att endometrios blir mera känt bland sjuksköterskor, att ämnet synliggörs både under utbildningen och bland dem som redan är yrkesverksamma.

– Jag kommer att ta upp det med de kolleger som undervisar på grundutbildningen här i Lund. Endometrios måste tas upp mera, det räcker inte att bara nämna det en gång i förbifarten.

Helena Rosén, som är specialistutbildad inom anestesi och intensivvård, har bland annat arbetat på akutmottagningen men har under en längre tid ägnat sig åt forskning och undervisning. Hon är inriktningsansvarig för specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot akutsjukvård och har därför kontakter på akutmottagningen.

– Jag vet att akutmottagningen är ett möjligt ställe dit kvinnor med svår buksmärta söker sig. Många gånger handlar det om att kunna ge korrekt hänvisning, att tänka endometrios så att dessa kvinnor kommer till rätt specialist. Jag kommer att ta med mig kunskapen som kommit fram i Carolines och Lindas uppsats till akuten och sprida den där, säger Helena Rosén och fortsätter:

– Jag tycker också att det kunde vara intressant att göra en större forskningsstudie kring bemötandeproblematiken vid endometrios, för att bättre belysa hur det ser ut i Sverige.

Vill synliggöra sjukdomen

Caroline Kröger och Linda Mörner har precis tagit examen som sjuksköterskor och ska börja på sina första jobb. Hur vill de synliggöra den hittills dolda sjukdomen endometrios?

– Vi har en vision om att endometrios ska bli ett erkänt ämne, att det ska ses som vilken annan vanlig sjukdom som helst som det pratas om. För att vi ska nå dit behövs mer forskning på endometrios och att det hålls synligt både i samhället, i sjukvården och på våra utbildningar, säger Caroline Kröger.

Båda tror att personcentrerad vård kan bidra till att hjälpa kvinnor som söker för endometriosliknande smärta. Med personcentrerad vård menas att sjukvårdspersonalen lyssnar på individen som de har framför sig, utan att ha några förutfattade meningar. Att respektera, lyssna och inte nonchalera något av det som patienten säger.

– Det här har vi drillats i under hela utbildningen, att ha respekt för varje individs egna upplevelse, säger Linda Mörner.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Var tionde kvinna lider av endometrios, men varför tar det sådan tid att få diagnos? Finns det riskfaktorer för att utveckla endometrios, och hur kan vården hjälpa den som drabbas? Och när ska man söka hjälp för samlags- eller menssmärtan? I veckans podd pratar vi om endometrios med Johanna Nordengren, överläkare och specialist inom obstetrik och gynekologi vid Skånes universitetssjukhus.

Johanna Nordengren, överläkare och specialist inom obstetrik och gynekologi vid Skånes universitetssjukhus. Bild: Roger Lundholm.

Endometrios är en kronisk sjukdom som oftast – men inte enbart – drabbar kvinnor i fertil ålder. De vanligaste symtomen är mensont, men patienterna kan även lida av djup samlagssmärta. I den här artikeln fokuserar vi på smärtproblematiken vid samlag.

Det är inte helt klarlagt varför en del kvinnor utvecklar endometrios. Den vanligaste teorin går ut på att i samband med menstruation läcker en del av blodet ut i bäckenhålan, vilket kan leda till att celler från livmoderslemhinnan börjar växa på andra organ. Endometrios drabbar en av tio kvinnor och av dem behöver ungefär 20 procent medicinsk eller kirurgisk behandling.

– I början har man ont ungefär samma tid under menscykeln, men om man gått med sjukdomen under en längre tid kan man till slut få smärta varje dag, berättar Johanna Nordengren, överläkare vid Kvinnokliniken vid Skånes universitetssjukhus. Hon ser en ökning av kvinnor som behöver behandlas för endometrios och poängterar hur viktigt det är att sjukdomen diagnosticeras.

Tidig behandling motverkar kronisk smärtproblematik

– Det går att behandla, och ju tidigare desto bättre eftersom man då kan förhindra långdragna smärttillstånd som kan utvecklas till att bli kroniska. I första hand ges kombinerade p-piller, eller minipiller, säger Johanna Nordengren.

Även om man bara kan bekräfta endometrios med hundra procents säkerhet genom att ta ut misstänkta endometrioshärdar och analysera dessa, så kan man med ultraljud se tecken på sjukdomen.

– Vi måste också alltid utesluta att det inte handlar om något annat som orsakar smärtan, till exempel andra slags cystor på äggstockarna eller vissa tarmsjukdomar, säger Johanna Nordengren.

”Medvetenheten om endometrios skrämmande dålig bland gynekologer”

Lil Valentin är professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, undersöker kvinnor med misstänkt endometrios med ultraljud. Sedan 2012 använder hon en framgångsrik metod, där hon interagerar med patienten samtidigt som hon genomför undersökningen.

Lil Valentin

– Jag letar efter förändringar i livmodern och på äggstockarna som kan tyda på endometrios, och kan genom att kommunicera med patienten under undersökningen utröna om förändringarna är ömmande och kan förklara patientens smärta. Det blir helt annorlunda än om man enbart tittar på en statisk bild.

Men det är inte lätt att hitta förändringarna.

– Medvetenheten om endometrios är skrämmande dålig bland gynekologer i allmänhet. Och ska man hitta förändringar med ultraljud måste man känna till vad man ska leta efter. Många vet inte att det kan finnas utbredda förändringar i tarmen och i urinblåsan, utan tror att det bara handlar om cystor i äggstockarna. Den undersökningen vi gör med ultraljud är suverän och borde användas mer i vården vid misstänkt endometrios, säger Lil Valentin.

Kan utvecklas till vaginism om man inte får hjälp i tid

När förändringarna inte syns på ultraljud kan det i vissa fall bli nödvändigt att laparoskopiskt undersöka patienten.

– Men vi är försiktiga med att göra laparoskopi eftersom varje operation riskerar att ge sammanväxningar i buken, som i sin tur kan förvärra problemen. En kombination av sjukhistoria, gynundersökningar och ultraljud kan många gånger klarlägga om det är endometrios eller inte. Man måste inte göra laparoskopi för att starta med hormonbehandling, säger Johanna Nordengren.

Ett stort problem är den tid det tar innan kvinnor får diagnosen.

– Många går flera år med smärtor, vilket kan orsaka att det blir fler knutar att lösa upp. Även om man inte haft det innan kan man utveckla vaginism. Därför är det viktigt att sjukdomen uppmärksammas, så att både vården och kvinnor blir mer medvetna om att smärtan inte är normal. Man ska också veta att långt ifrån alla som har svår menssmärta eller djup samlagssmärta har endometrios, säger Johanna Nordengren.

Samlagssmärtan ofta i skymundan

Endometriospatienter har ofta svåra och långdragna smärttillstånd. Men trots att många av dem även lider av samlagssmärtor, är det inte alltid den kommer i fokus.

– Tyvärr. Det handlar om att man måste få bukt med annan smärta först. Många av de här patienterna är märkta av sin endometrios. På ett sätt önskar jag att de sökt hjälp även för samlagssmärta och att de berättar om den aspekten för sin läkare.

Förr upptäcktes endometrios ofta i samband med barnlöshetsutredningar. Det händer fortfarande. Men Johanna Nordgren tror att kvinnor i högre utsträckning idag vill veta varför det gör ont, och därför söker fler vård. Däremot kan den glidande övergången mellan vad som är normal menssmärta och vad som är onormalt vara svårt att veta.

– Det hade varit lättare om vi med enkel diagnostik kunnat diagnosticera. Drömmen hade varit att kunnat ta cellprov vävnadsprov i längre upp vid livmodern, eller om vi med hjälp av ett blodprov kunde konstatera endometrios.

Johanna Nordgren har haft som uppdrag att ta fram ett vårdprogram för Region Skåne för de kvinnor som drabbas av endometrios.

– Socialstyrelsen arbetar nu också med att ta fram riktlinjer för hur man ska behandla den här patientgruppen, vilket på sikt kommer att förbättra vården för de som drabbas.

Av: TOVE SMEDS

Artikeln är tidigare publicerad i juni 2016 i samband med utginingen av tematidningen Det sexuella livet – lust eller lidande

Trots att sex ska vara något njutningsfullt är det många kvinnor som känner obehag eller rent av smärta vid samlag. Men vad ska man göra om man har så svårt att det inte går att genomföra ett samlag?

Eva Elmerstig är barnmorska, sexolog och universitetslektor i sexologi vid Malmö Högskola. Hon forskar på vulvasmärta, alltså smärta i de yttre könsorganen hos kvinnor, och konstaterar att smärta vid samlag är ett vanligt problem.

– Vi har i våra studier sett att nästan hälften av alla som haft vaginalt samlag rapporterar smärta och fysiska obehag. Men det betyder inte att det är normalt att ha ont.

Hon har i sin forskning sett hur tidigare erfarenheter av smärta vid penetration, både sexuell sådan eller vid tamponginsättning, påverkar smärta vid samlag senare i livet.

– Tyvärr är normen, framför allt i heterosexuella relationer, att man ska ha penetrerande sex. Problemet är att ungefär hälften av de kvinnor som hade smärta fortsätter att ha samlag, trots att det gör ont. Många prioriterar att tillfredsställa sin partner mer än sin egen njutning. Det kan leda till en kronisk smärtproblematik.

Musklerna reagerar instinktivt

En del beskriver smärtan som en stickande eller brännande känsla, sveda, klåda, eller ”som att ha fått syra på ett sår”.

– Smärta vid samlag kan bero på flera saker. Det kan vara en hudsjukdom, eller provocerad vulvodyni – även kallad vulvavestibulit – vaginism eller endometrios.

Eva Elmerstig, sexolog och forskare vid Malmö högskola. Foto: Tove Smeds.

Trots att många kvinnor drabbas saknas fortfarande många bitar i kunskapspusslet, till exempel när det gäller vulva vestibulit.

– Det diskuteras om vestibulit kan bero på att kvinnorna har mer ytliga nervändar som gör dem mer känsliga för smärta. Vi vet att tillståndet blir värre av stress, men vi vet inte vad som är hönan och ägget. Om man har så pass ont att man inte kan ha jeans eller cykla, är det inte så konstigt om man blir stressad.

Vaginism är ett kramptillstånd i bäckenbottenmuskulaturen. Från början är det en skyddsmekanism: man ska inte ha sex om det gör ont, alltså drar bäckenbottenmuskulaturen ihop sig. Man kanske har haft svamp, kondolym eller herpes och ändå haft samlag, eller inte varit tillräckligt upphetsad. Då reagerar musklerna instinktivt.

– Om man har samlag fast det gör ont, kan det till slut leda till att man får en betingad reflex. Det blir totalt stopp. Vi vet också att smärta kan bli värre av stress.

Svårt att veta vart man ska vända sig för att få hjälpa

Ungdomsmottagningarna fångar upp många av de yngre kvinnor som lider av besvären, men Eva Elmerstig tror att allt fler äldre kvinnor kommer att söka sig till vården för smärta vid samlag.

– Den här gruppen har alltid funnits, men eftersom det talas mer öppet om detta får fler upp ögonen för att det finns hjälp att få. Däremot är det inte lätt för de som blivit för gamla för ungdomsmottagningarna att veta vart de ska vända sig. Tyvärr är det inte ovanligt att de vandrar runt mellan olika vårdinrättningar. Vid en gynekologisk undersökning syns ibland ingenting, trots att patienten beskriver smärta och obehag.

Går det att komma tillrätta med smärta vid samlag?

– Ja, men det kan krävas långvarig behandling. Har man till exempel vaginism kan man behöva arbeta med desensibilisering, då man successivt tränar sig i beröring och på så vis avbetinga muskeln så att den inte reagerar vid beröring.

Kropp och själ sammankopplat

Eva Elmerstig skulle önska att fler kvinnor tidigare får hjälp med sin smärtproblematik.

– Det här påverkar själen, relationer och välbefinnande. De som drabbas tänker att det kommer att göra ont igen, nästa gång jag har samlag. Det blir en ond spiral och ju tidigare den kan brytas desto bättre är det. Det innebär inte att det är ett psykiskt problem, men kroppen och själen är sammankopplade i den här sexuella problematiken.

Eva Elmerstig berättar att den klåda som en del upplever kan vara ett symtom på en krampsituation i bäckenbotten som kallas partiell vaginism.

– Många behandlar sig själva eftersom de tror att de fått svamp. Men det kan istället vara kramp.

Vad har du för råd att ge till kvinnor som känner av smärta vid samlag?

– Ha inte penetrerande samlag om du har ont. Sök hjälp. Gå inte för länge med smärtan, då finns risk att det blir kroniskt. Utforska andra former än bara det penetrerande samlaget. Man behöver få sex kopplat till njutning snarare än något negativt.

Text: TOVE SMEDS

Artikeln är tidigare publicerad i juni 2016 i samband med utginingen av tematidningen Det sexuella livet – lust eller lidande

Psykisk hälsa mitt i livet. Blodsjukdomar. Blodprovstest för att rädda tarm och liv. Molekylära kartor som vapen mot cancer. Åderförkalkningsplack.
Det är några av de forskningsområden som rör vår hälsa som höstens nyinstallerade professorer arbetar med.

De presenterar själva sin forskning i artiklarna nedan.

	Stefan Acosta, professor i kärlkirurgi Blodprovstest för att rädda tarm och liv
	Ulrika Bejerholm, professor i psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning Psykisk hälsa mitt i livet
	Anders Bengtsson, professor i reumatologi När kroppen angriper sig själv
	Per Björkman, professor i infektionsmedicin HIV och tuberkulos i globalt perspektiv
	David Gisselsson Nord, professor i medicinsk forskning, särskilt molekylär patologi Molekylära kartor som vapen mot cancer
	Isabel Goncalves, professor i kardiologi med särskild inriktning mot kärlforskning På jakt efter åderförkalkningsplack

	Ulf Jakobsson, professor i hälso- och vårdvetenskap Primärvårdsforskning med äldrefokus
	Elisabet Londos, professor i psykiatri med särskild inriktning mot demenssjukdomar och kognition Lewy body sjukdom – kliniska studier
	Jonas Manjer, professor i kirurgi Vem blir sjuk och varför?
	Patrik Midlöv, professor i allmänmedicin Äldres läkemedel – hjälper och stjälper
	Åsa Petersén, professor i medicinsk forskning med inriktning mot neurovetenskap Från gen till framtidens behandlingar
	Anna Porwit, professor i patologi Att studera sjukdomar med flöde

	Peter J Svensson, professor i koagulationsmedicin Propp eller blödning, det är frågan
	Karl Swärd, professor i experimentell medicinsk forskning med inriktning mot fysiologi Cellers svar på mekaniska signaler
	Sara Ek, professor i immunteknologi Precis diagnos av lymfom möjliggör optimal behandling
	Yvonne Granfeldt, professor i livsmedelsteknologi med inriktning mot nutrition Livsmedel – livets medel
	Malin Lindstedt, professor i immunteknologi Kan vi förutsäga oönskade immunsvar?

Vi på redaktionen för Aktuellt om vetenskap & hälsa tar ledigt över jul och nyår och återkommer igen den 9 januari 2017. Skulle du få tid över i ledigheterna vill vi tipsa om några höjdpunkter som publicerats under hösten.

Lyssna och lär: poddar om forskning

I årets poddar har vi  intervjuat forskare om bland annat artros, endometrios, vad som händer i kroppen när vi tränar, tarmbakterier, braiga bär. Det senaste programmet handlade om D-vitamin.

Att D-vitamin är viktigt för att vi ska kunna bygga upp ett starkt skelett har vi känt till länge. Men nu börjar det komma forskningsfynd som tyder på att D-vitaminbrist kan bidra till en mängd andra sjukdomar. Till exempel kan D-vitaminet spela roll för prognosen vid vissa cancrar, det kan påverka risken att drabbas av diabetes och det påverkar vårt immunförsvar.

Alla våra poddar finns att lyssna till på Soundcloud eller Itunes. Du hittar dem också här.

Endometrios i fokus

I början av hösten publicerade vi flera artiklar om endometrios.

”Värst att inte bli tagen på allvar”
Endometriospatienter får eget vårdteam
Om okunskap som leder till dåligt bemötande
Podd om endometrios: orsak, diagnos och behandling
När sex gör ont
Var tionde kvinna lider av endometrios
Operationer minskade Evelinas endometriossmärtor

Tema: idrottsskador

Vad görs för att förebygga idrottsskador och vilken är den bästa behandlingen när skadan är ett faktum? Och vad händer på sikt? Många som skadat sina leder drabbas av artros senare i livet men vad är det egentligen som triggar igång artrosprocessen? Läs mer i artiklarna nedan.
Korsbandsskador kan förebyggas – men ligger på oförändrad nivå bland proffsen
Förebyggand träning fungerar – för dem som inte fuskar
Risk för skador bland parasportare kartläggs
Studie om trasiga korsband gav så mycket mer

Foto: istock.com/Ridofranz

Munnen – en del av kroppen

Munhälsan påverkar hela vår kropps hälsa och även vår livskvalitet. I en serie artiklar och ett poddprogram berättar vi om forskning som rör munnen och våra tänder och som bedrivs vid Odontologiska fakulteten vid Malmö högskola.

Podd: Så påverkar munnen resten av kroppen
Tandläkarskräck hos barn kräver tålamod av tandvården
Konstgjorda tänder och nya material
Kroppens biofilmer spelar huvudroll i utvecklandet av karies och tandlossning
Forskning om karies och fluor – vad vet vi idag
Smärtskola på internet mot kronisk käksmärta